Vi har nu fått en stor tjej, som trivs på dagis och inga tårar vid lämning. Bara vinkar och ett leende. I mammahjärtat känns det skönt och jag längtar efter mina gullungar på dagarna. Nu börjar vi komma in i rutinerna och det känns ganska skönt. Än så länge går det bra att gå upp när klockan ringer, men när mörkret även kommer på morgonen vill man nog allt krypa tillbaka under täcket. Fast ni ska vi passa på att njuta av fina sensommar dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar