Vasaloppet

Kl:06.45, precis innan start.....I starten
Målgång

Ski Sweden

Nu har man gjort sin första del i klassikern.....

Vet inte hur jag ska kunna beskriva Vasaloppet. Vi var nog alla lite nervösa inför starten, men man var så laddad inför starten och se 10 000 skidåkare åka iväg från Sälen till Mora var häftigt. Första backen i Vasaloppet är grym, men jag hade lyckats få kanon valla, när det gällde fästet, däremot hade jag inte så bra glid....

Första milen var helt fantastiskt, med soluppgången, naturen och alla människor, men det var enbart första milen. Efter första milen började jag få ont i ljumskarna, men det fanns aldrig i mina tankar att avbryta loppet. När jag passerade 4,5 mil, var det med lättnad, att nu hade jag åkt halvvägs.

Vid varje kontroll, var det vätskeintag och en bulle, sen var det bara att åka vidare. Under mina 9 mil stod jag på huvudet tre gånger. Och bara att försöka byta spår var en prövning. Människor stod längst med spåret och hejade på. Jag kämpade på och när jag hade en mil kvar, gav jag allt. Jag skulle bara komma i mål, tårarna började komma och sista kilometern, var den längsta i mitt liv. Efter tio timmar passerade jag mållinjen med händerna i luften som om jag hade tagit VM-guld och det var mycket känslor när man kom i mål - glädje, lättnad, trötthet och en enorm stolthet.

När man tog av sig sina skidor gick man som om man hade skitit på sig, man hade så enormt ont i sina ben. Duschen efter loppet var den skönaste duschen någonsin. Jag har aldrig haft så ont i min kropp som efter Vasaloppet. Jag har gjort det, men jag kommer aldrig att åka Vasaloppet igen. På söndag är det med glädje jag ligger i soffan och tittar på Vasaloppet och det kommer att ta ett tag innan jag dricker blåbärssoppa igen.

Jag måste även passa på och berömma mina lagkamrater Pernilla och Lina - vilket lopp ni gjorde, ni var så grymma!

Klassikern rullar nu vidare inför Vättern Rundan.... följ med!