En Svensk Klassiker 2012

Vilken helg och äntligen är jag i mål!

Sista etappen av en Svensk Klassiker är nu gjord. Jag kom i mål, men åter igen var det ett tufft lopp. 30 km i tuff terräng och sista milen var seg, men det var bara att bita ihop. När man vet att det är 5 km kvar innan man är i mål och därmed har genomfört sin klassiker så finns det inte en tanke på att avbryta loppet. 

Lidingöloppet var ett välorganiserat lopp, från start till mål. Under loppet fick jag support längst med spåret av Lina och Richard. I fredags hann vi med en middag tillsammans, bästa uppladdningen  pasta och 2 glas isvatten på en Sportsbar! På lördagen mötte jag upp Pernilla, min grymma klassikerpartner, och tog tunnelbanan ut till Lidingö. I mål väntade mina föräldrar med champagne och bästa avslutningen blev ett varmt bad hemma hos min kusin följt av en god middag tillsammans.

Just i skrivande stund har jag ont i mina ben, men jag är så glad och nöjd över att äntligen vara i mål. Resan har varit lång, med träning och förberedelse. Men man behöver inte vara värsta idrottsmannen eller idrottskvinnan för att lyckas med det omöjliga. (mer om detta i ett annat inlägg) Det finns alltid lite mer att ge, när man tror att man är i botten. 

Nu blir det vila en tid framöver, sen får man ser om det blir nya utmaningar framöver. Min kära vän Pernilla har redan gett mig en utmaning, man blir inte förvånad när det kommer från henne.

Tack till alla som har hejat och stöttat mig och ni som funderar på att göra en Klassiker, gör det! En Sverigeresa man aldrig kommer att glömma.

Tack till mina föräldrar som har funnits på plats i två av loppen och till min kära man som har gett mig denna möjlighet.